.

Då var man hemma igen. Både hunnit med skolan och var hos sjukgymnasten. Behövdes verkligen efter min värdelösa natt. Känner mig lite bättre nu. Men fortfarande inte bra. Sedan kan man väl fråga sig om de någonsin kommer bli bra. Från början sa alla doktorer att det skulle vara bra efter några månader, och nu börjar det närma sig 3½år...

Men men, tänker inte deppa ihop för de. Jag har klarat dessa dryga tre år, och ska väl klara flera år till, antingen med smärta eller utan. Finns ju dom som har de värre än mig.

Gäller bara att inte ge upp!