.

En sommar närmar sig, en sommar som jag och några andra redan fått påbörja att njuta av.
Men det är än så länge ett väldigt spring på allt och alla, likaså på mig. Vet inte vart dagarna tar vägen. Det springs på mottagning efter mottagning, och det är jobb hit, och måsten dit. Tiden bara försvinner. Det känns både skönt och sorgligt. Men i de stora hela närmar sig ju trots allt dagen då jag får träffa. Jag måste bara hinna igenom lite resor, jobb och annat, innan vi kan ses. Även om vi inte satt något exakt datum eller tidpunkt känner jag hur stunden närmar sig för mötet.
Denna sommar kommer bli en sommar att minnas, i alla fall för mig. Och jag hoppas att jag kommer minnas den som den bästa sommaren genom tiderna