Livet
Vad betyder något här i livet?
Det är saker man kan fundera över när man har tråkigt. Tidigare har alltid födelsedagar varit något man sett fram emot. Redan när det varit ett halvår kvar har man i princip börjat räkna dagarna. Nu är det drygt en månad till jag fyller 19 och jag längtar inte till de!?
Men något som är långt viktigare än allt annat är vänner. Det finns flera stycken av mina vänner som känner mig långt bättre än någon ur min familj. Vi syskon bor på våra rum när vi är hemma. Pappa kommer hem vid 18 varje dag och mamma någon gång mellan 20-22.00. När det ser ut så blir det inte, och har aldrig varit, mycket mer prata i familjen än vid måltider. Självklart löspratas det om massa olika saker, men det är aldrig några djupare konversationer.
Många av mina vänner känner mig innan o utan. Självklart finns de dem som känner mig bättre o de som känner mig sämre. Men ni behövs allihopa! Några av er har jag aldrig träffat i verkligheten utan kanske bara pratat i telefon med eller ens inte de, utan bara pratat över internet. Men även ni behövs. En dag utan att ha någon kontakt med mina bästa vänner är ingen riktig dag. Ni behövs mer än ni kan ana. Några av er pratar jag med flera timmar per dag. Ni gör mig glad, ni tar bort alla mörka moln, ni gör detta till en bättre värld, ni gör det värt att leva.
Men precis som tiden kommer vänner och de går. Vissa av er har jag släppt taget om alldeles för lätt. Jag vet att det inte bara är ni som gjort valet att gå, och lämna vänskapen bakom, det är även jag som gjort det. Självklart kan det inte alltid fungera, men de finns de vänner jag låtit försvinna som jag egentligen behövt. Jag ska försöka bättra mig, jag ska försöka att inte låta det hända igen. Men känner ni att ni blir lämnad, snälla säg nått, ge ifrån er ett ljud så jag märker det. Jag har inte råd att mista mina bästa vänner. Även fast jorden håller på att bli överbefolkad växer ni inte på träd.
Om ni efter läst detta över huvud taget funderar över om ni tillhör en viktig byggsten i mitt liv, då lovar jag att ni är en av dom. Då är ni en av dominobrickorna i mitt liv, försvinner ni, går inte livet vidare i samma fina takt. Utan någon behöver ge mig en rejäl knuff i ryggen för att kanske lyckas starta om. Jag vill inte ha den knuffen, så snälla var min vän!
Det är saker man kan fundera över när man har tråkigt. Tidigare har alltid födelsedagar varit något man sett fram emot. Redan när det varit ett halvår kvar har man i princip börjat räkna dagarna. Nu är det drygt en månad till jag fyller 19 och jag längtar inte till de!?
Men något som är långt viktigare än allt annat är vänner. Det finns flera stycken av mina vänner som känner mig långt bättre än någon ur min familj. Vi syskon bor på våra rum när vi är hemma. Pappa kommer hem vid 18 varje dag och mamma någon gång mellan 20-22.00. När det ser ut så blir det inte, och har aldrig varit, mycket mer prata i familjen än vid måltider. Självklart löspratas det om massa olika saker, men det är aldrig några djupare konversationer.
Många av mina vänner känner mig innan o utan. Självklart finns de dem som känner mig bättre o de som känner mig sämre. Men ni behövs allihopa! Några av er har jag aldrig träffat i verkligheten utan kanske bara pratat i telefon med eller ens inte de, utan bara pratat över internet. Men även ni behövs. En dag utan att ha någon kontakt med mina bästa vänner är ingen riktig dag. Ni behövs mer än ni kan ana. Några av er pratar jag med flera timmar per dag. Ni gör mig glad, ni tar bort alla mörka moln, ni gör detta till en bättre värld, ni gör det värt att leva.
Men precis som tiden kommer vänner och de går. Vissa av er har jag släppt taget om alldeles för lätt. Jag vet att det inte bara är ni som gjort valet att gå, och lämna vänskapen bakom, det är även jag som gjort det. Självklart kan det inte alltid fungera, men de finns de vänner jag låtit försvinna som jag egentligen behövt. Jag ska försöka bättra mig, jag ska försöka att inte låta det hända igen. Men känner ni att ni blir lämnad, snälla säg nått, ge ifrån er ett ljud så jag märker det. Jag har inte råd att mista mina bästa vänner. Även fast jorden håller på att bli överbefolkad växer ni inte på träd.
Om ni efter läst detta över huvud taget funderar över om ni tillhör en viktig byggsten i mitt liv, då lovar jag att ni är en av dom. Då är ni en av dominobrickorna i mitt liv, försvinner ni, går inte livet vidare i samma fina takt. Utan någon behöver ge mig en rejäl knuff i ryggen för att kanske lyckas starta om. Jag vill inte ha den knuffen, så snälla var min vän!
Ni är allt! Jag är bara någon!
Kommentarer
Postat av: Jonna
Jag är din vän :)
Trackback
